Han var bäst, försök att överträffa det

Fick en kommentar på instagram-inlägget om strumpbyxorna som syns på bilden med rosen. De är från Pretty Polly och jag tänkte att jag måste tipsa om dem. Det är verkligen världens bästa strumbyxor! De har både "normala" och lite roligare. Jag har till exempel båda de två här nedanför (vänster: suspender, höger: super suspender) och älskar dem. Bra kvalité och både sötare, sexigare och roligare än helt vanliga svarta. Jag köpte mina på bubbleroom men jag tror att de borde finnas på andra ställen också! De går på knappt 150 kr per par men det är helt klart värt det!
 

Jag skulle hellre mista livet än att mista dig

Insåg att det var helt galet länge sen jag gjorde ett instagram-inlägg så, varsågoda!
 
 
 
 
 

Please, leave your taste on my tongue

Inlägget om veckan i Val Thorens kommer, jag ska bara bli lite friskare först och komma på vad jag egentligen ska skriva. Det hände så himla mycket att det skulle bli till en hel bok om jag tog med allt. 
I alla fall, idag har jag legat hemma i sängen, druckit kaffe och tittat på film. Det blev en hel del gamla favoriter men också Ruby Spark som jag inte hade sett förut. Den var så fin och sorglig och romantisk och speciell och liknade inget jag sett förut - se den! 
Klicka på bilden för att komma till källan
 
 
 
 

Älskling jag är hemma nu

Hej och förlåt för total död på bloggen den senaste veckan. Måste säga hur sjukt jag tycker det är att ni besökare stannar kvar även om jag inte uppdaterar! Jag har istället för att blogga valt att leva sportlovslivet i Val Thorens och sitter just nu i bussen på väg hem och kämpar med dålig uppkoppling så mer uppdatering kommer senare! Just nu bjuder jag bara på livstecken och en bild från backen!


When old love keeps you waiting

Idag har jag tagit ett viktigt beslut. Ett himla viktigt beslut. Jag har tagit det flera gånger förut men den här gången är det på mer allvar än någonsin förut. Den här gången ska jag hålla det.
 

Lite tyngre än vanligt

Den här kvällen blev jobbig. Psykiskt jobbig. Jobbar med ett tema-arbete i skolan om terrorism. Min grupp tog beslutet att jobba om Breivik och massakern i Norge. Har sett en dokumentär (finns här) om allt som hände och är helt skakad. Skakad över hur en människa kan göra något så onskefullt.
 
Jag kommer nog aldrig att glömma den dag jag fick veta vad som hänt. Jag var på språkresa i Frankrike och satt och åt frukost med min värdfamilj när jag plötsligt hörde ordet "Norvege" (Norge på franska) från TV:n som stod på i bakgrunden. Vände mig om för att se vad det var och såg bilder från det som hänt. Min första tanke var att det måste vara reklam för någon film för det fanns inte i min vildaste fantasi att något sådant skulle hända i Norge. När jag såg allvaret hos nyhetsreportrarna insåg jag att det var verklighet och kämpade desperat för att förstå vad som hänt trots att allt var på franska. Frukosten blev kvar orörd på bordet och jag satt istället i soffan med min värdpappa och lyssnade. Det jag inte förstod lyckades han förklara med en blandning av franska och dålig engelska. 
 
Till sist tog jag mig iväg till skolan och där väntade kaos. Om jag var skakad var det inget mot vad de norska eleverna och en svensk med en pappa som jobbade i Oslo var. Folk grät och allt var förvirrat. Samtal ringdes och person efter person blev lugnade av att höra att deras anhöriga var säkra. Förutom en tjej - hennes kompis var en av de som dött på ön. Att se den smärta hon kände var det värsta jag varit med om. Hennes tre veckor i paradiset blev till veckor av helvete. Istället för att komma hem och prata om allt som hänt med sin kompis väntade en begravning och sorg.
 
Alla på resan var skakade av det som hänt. De norska var mest upprörda men även vi svenskar tog det hårt. Jag tror att vi tog det hårdare när vi var så långt borta än vi hade gjort om vi varit hemma när det hände. Det var känslan av att det hände närmare hem än vad vi var som fick allt att bli så verkligt och påtagligt. 

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta

Har ältat misstag, haft ångest över hög frånvaro och samma dag ökat på den ytterligare. De två sista lektionerna spenderades hemma hos en vän istället för i ett klassrum. Det är konstigt hur mycket bättre man kan må efter en varm kram, några koppar kaffe och känslan av att ha någon som stöttar, hur dumma saker man än gör.
 
 

Been down one time, been down two times and never going back again

En sista gång. Ett sista misstag. En sista kyss. Ett sista minne som sakta dödar mig.
 

I can't save you if you don't let me

Igår fylldes liksom de flesta av mina lördagar med jobb, det var inte alls lika kul som vanligt men fortfarande pengar så jag klagar inte!

Kvällen spenderades med Erik, pizza, öl, VHS-filmer och allmänt tjockt beteende precis som det ofta blir när vi umgås...

Please let me get what I want this time

 
 
RSS 2.0