Lite tyngre än vanligt

Den här kvällen blev jobbig. Psykiskt jobbig. Jobbar med ett tema-arbete i skolan om terrorism. Min grupp tog beslutet att jobba om Breivik och massakern i Norge. Har sett en dokumentär (finns här) om allt som hände och är helt skakad. Skakad över hur en människa kan göra något så onskefullt.
 
Jag kommer nog aldrig att glömma den dag jag fick veta vad som hänt. Jag var på språkresa i Frankrike och satt och åt frukost med min värdfamilj när jag plötsligt hörde ordet "Norvege" (Norge på franska) från TV:n som stod på i bakgrunden. Vände mig om för att se vad det var och såg bilder från det som hänt. Min första tanke var att det måste vara reklam för någon film för det fanns inte i min vildaste fantasi att något sådant skulle hända i Norge. När jag såg allvaret hos nyhetsreportrarna insåg jag att det var verklighet och kämpade desperat för att förstå vad som hänt trots att allt var på franska. Frukosten blev kvar orörd på bordet och jag satt istället i soffan med min värdpappa och lyssnade. Det jag inte förstod lyckades han förklara med en blandning av franska och dålig engelska. 
 
Till sist tog jag mig iväg till skolan och där väntade kaos. Om jag var skakad var det inget mot vad de norska eleverna och en svensk med en pappa som jobbade i Oslo var. Folk grät och allt var förvirrat. Samtal ringdes och person efter person blev lugnade av att höra att deras anhöriga var säkra. Förutom en tjej - hennes kompis var en av de som dött på ön. Att se den smärta hon kände var det värsta jag varit med om. Hennes tre veckor i paradiset blev till veckor av helvete. Istället för att komma hem och prata om allt som hänt med sin kompis väntade en begravning och sorg.
 
Alla på resan var skakade av det som hänt. De norska var mest upprörda men även vi svenskar tog det hårt. Jag tror att vi tog det hårdare när vi var så långt borta än vi hade gjort om vi varit hemma när det hände. Det var känslan av att det hände närmare hem än vad vi var som fick allt att bli så verkligt och påtagligt. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0