Utan mening att leva, utan orsak att dö

Där i mitten av en kyss som får dig att sväva över marken
bara slungar dig ur vardagen som släpar dig i backen
Jag känner smaken av din tunga när jag andas in
får dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
Så länge rymnden är oändlig är jag alltid din
I staden där jag trodde att jag träffat alla
fick du mitt hjärta stanna
Men vi är på låtsas
Och jag är så försiktigt och trevande kär
så jag säger inget om hur länge jag velat det här


Världens finaste text av världens finaste Anton Kristiansson


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0